Mikael fick diabetes som sjuåring "Han trodde att jag knarkade"

Mikael Himanka berättar på Diabetesdagen om livet med typ 1-diabetes – från sprutor och matlistor till moderna sensorer och insulinpumpar.

På Diabetesdagen den 14 november berättar Mikael Himanka, 45, om hur livet med diabetes har förändrats. Från sprutor, stickor och matlistor till moderna sensorer och insulinpumpar.

När Mikael Himanka fick sin diagnos som sjuåring på 1980-talet såg diabetesvården helt annorlunda ut. Då krävdes sprutor, urinprov på morgonen och minutiöst beräknade matlistor. I dag räcker det med en sensor i armen och en insulinpump som justerar dosen automatiskt.

Barndom och första diagnos

-Det första jag minns att jag tänkte att det var orättvist, jag tänkte att jag aldrig skulle få äta godis, jag skulle behöva ta massor av sprutor och att mitt liv bara skulle handla om sjukdomen.

Familjen stöttade honom och följde med på samtal och terapi när han hade svårt att acceptera sin vardag. I skolan fick han färdiga tallrikar med noggrant beräknade mängder mat och lärde sig tidigt att följa strikta rutiner. .

-I skolan så gick jag in till ”mattanterna” och hämtade en färdig tallrik med min ”diabetsmat” och allt på den skulle ätas upp.

Han minns också situationer i skolan när han behövde ta insulin:

– Andra barn kunde skrika ”Oh vad äckligt, han stack en spruta i magen”. Jag bara gjorde det jag behövde.

Teknik och behandling på 1980-talet

-Jag fick från början insulinpennor som ser ut som en tjock penna med insulin i, och man skruvar på en nål. Sedan ställer man in dosen, nyper i huden så att det blir ett veck i underhudsfettet, sticker nålen i magen och trycker in insulinet. Vid frukost, lunch och middag togs snabbverkande insulin, och på kvällen långtidsverkande insulin som behövde blandas genom att vända på pennan.

Tekniken var långt ifrån smidig. Blodsockermätaren var stor som en pocketbok, avancerad att kalibrera och tog flera minuter för att visa resultat. På morgonen gjorde han, så ofta han kommer ihåg, urinprover. Färgen på stickan jämfördes med en skala för att se nattens blodsockernivå

-Som barn hade jag önskat en automatiskt styrd insulinpump och mer flexibel syn på kost och näring från vården.

Tonår och ungdom

-Tekniken har utvecklats enormt sedan jag var ung. Idag styrs insulinpump och sensor i stora drag själv, och man kan ha nästan normala blodsockervärden utan att slita ut sig. Men den mentala pressen är större; det är lätt att känna sig stressad i jakten på det perfekta värdet. Utbrändhet diabetesmässigt har jag själv känt på i perioder. 

När det gäller stigma och synlighet av sjukdomen har Mikael förändrat inställning med åren.

-När jag var yngre dolde jag min diabetes, nu visar jag gärna med tröjor, armband eller annat som tydligt visar att jag är diabetiker.

Vuxenlivet och arbete

-Mitt favoritavsnitt är diabetes och det blir alltid lite egenupplevda situationer och ibland lite skådespelande för att illustrera hur en person med lågt blodsocker kan upplevas.

Under de 30 första åren med sjukdomen har Mikael behövt hjälp av andra ca 30 gånger och ambulans har behövt rycka ut 6–7 gånger, men sedan han fick sensor och pump har tekniken löst det mesta själv.

-Jag har väldigt bra koll på mina värden. Kroppen ger ofta en förvarning innan sjukdom, med ökade insulindoser, innan jag ens får feber eller rinnande näsa.

Chocken när Mikaels son också fick diabetes, på julafton

Strax innan Mikaels son fyllde åtta, samma ålder som Mikael själv var, fick även han diagnosen diabetes. Han var hos sin mamma på Gotland för att fira jul när symptomen upptäcktes. Han drack och kissade mycket, och diagnosen kom på julaftonen.

-Det var sorgligt, men också tryggt. Jag visste att vardagen snart skulle ta över och vi kunde allt redan.

Ett särskilt minne från den första tiden:

-Redan dag 1 tog han insulininjektionerna själv. Jag kände mig stolt över hans mogenhet.

Mikael berättar att som förälder bryr man sig mer om larm och åtgärder än man gör som barn. Som förälder agerar man direkt. Men Mikael känner att hans egen erfarenhet ger en avslappnad inställning:

-Det är ingen katastrof. Det finns goda möjligheter att leva ett helt normalt liv. Diabetes är idag inget hinder för flertalet arbeten och de kan leva helt normala liv, ta tungt lastbilskort, bli framgångsrika idrottare och leva länge och friskt.

Teknik, utveckling och framtid inom diabetes

Idag menar Mikael att tekniken har kommit så långt att personer med diabetes snart kan leva helt utan att sjukdomen påverkar vardagen. Han ser också hopp i forskningen, stamcellsstudier och flera pågående projekt visar goda resultat, vilket gör en framtida bot alltmer realistisk.

–Förutom att mäta blodsockret direkt kan man också mäta långtidssockret (HbA1c) för att se hur mina värden ligger över tid. Det ger en bra bild av hur väl behandlingen fungerar.

---

Fakta om diabetes

Två huvudtyper:
Typ 1-diabetes: Kroppens immunförsvar angriper insulinproducerande celler. Kräver alltid insulinbehandling.
Typ 2-diabetes: Kroppen använder insulin mindre effektivt. Kan påverkas av livsstil, kost och motion.

I Sverige: Cirka 500 000 personer lever med diabetes, varav cirka 50 000 har typ 1-diabetes.

Symtom: Törst, trötthet, viktnedgång, ökad urinmängd.

Behandling: Insulin, kosthållning, fysisk aktivitet och kontinuerlig blodsockermätning.

Teknik: CGM och insulinpump kan reglera blodsockret automatiskt.

Källa: Svenska Diabetesförbundet, 2025

---

Gratis webbutbildning

Jobbar du inom förskola, grundskola eller gymnasie?
Klicka på länken och gå en interaktiv webbutbildning om Diabetes typ 1 helt gratis!
https://www.tad1.se/t1dsaker

För dig som är ledare i en förening som anordnar aktiviteter för barn och unga.
Klicka på länken och gå en interaktiv webbutbildning om Diabetes typ 1 helt gratis!
https://tad1.infocaption.com/240.guide?pageNumber=1

---

Diabeteshandboken

För personer som nyligen fått diagnosen, eller som vill hålla sig uppdaterade om behandling och vardag med diabetes, rekommenderas Diabeteshandboken. Den är en omfattande guide som täcker allt från kost och fysisk aktivitet till medicinsk behandling, blodsockermätning och långtidssocker (HbA1c).
Diabeteshandboken är inget officiellt vårdprogram men utgår från Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer, lokala vårdprogram och aktuella konsensusdokument.

---

Frågor och svar om Diabetes

Vad är första symtomen på diabetes?
Vid typ 1 kan symtomen uppträda snabbt (dagar–veckor), medan typ 2 ofta utvecklas långsamt över månader eller år.
För både typ 1 och typ 2 kan de tidiga symtomen inkludera:

• Ökad törst och frekvent urinering
• Trötthet och svaghet
• Viktminskning (särskilt vid typ 1)
• Suddig syn
• Ökad hunger
• Långsam sårläkning eller infektioner

2. Hur mår man med obehandlad diabetes?
Obehandlad diabetes leder till för högt blodsocker, vilket kan orsaka:

• Extrem törst och uttorkning
• Trötthet och koncentrationssvårigheter
• Illamående och kräkningar
• Risk för allvarliga tillstånd som diabetisk ketoacidos (särskilt vid typ 1) eller hyperosmolar hyperglykemi (typ 2)
  Långsiktig obehandlad diabetes ökar risken för komplikationer i hjärta, njurar, ögon och nervsystem.
  

4. Vad är farligast, diabetes typ 1 eller typ 2?
Båda typerna är allvarliga, men på olika sätt:

• Typ 1-diabetes kan vara livshotande snabbt utan insulinbehandling, eftersom kroppen inte producerar något insulin alls. Ketoacidos kan utvecklas på timmar-dagar.
• Typ 2-diabetes utvecklas långsammare, men obehandlad kan det leda till hjärt-kärlsjukdom, njurskador och nervskador över tid.

Kort sagt: typ 1 kräver omedelbar behandling för överlevnad, medan typ 2 kan ge långsiktiga komplikationer om den inte hanteras.

---